tisdag 27 augusti 2013

Facebook-pepp

Jag är ju med i en hel del GBP-grupper på facebook, och dessa har varit ovärderliga för mig under min resa. Jag har fått massor mer konkreta tips, inside information om hur det går till, mattips, peppning, inspirerande före- och efterbilder, berättelser om både framgångssagor men också motgångsditon.

I morse kände jag mig deppig och ledsen, eftersom jag inte sett något positivt på vågen i söndags då jag äntligen fick väga mig efter att ha avhållit mig från detta i en hel vecka. Jag skrev ner ett inlägg där jag beskrev min frustration och undrade om andra hade upplevt samma sak (att ha stannat av i viktminskningen ungefär halvvägs).

Responsen lät inte vänta på sig, här är några exempel på fina kommentarer jag fick:

"Känn dig inte deppig!!! Själv har jag platåer som kan vara i flera månader .... Kroppen försöker bara hinna med!!! Det kommer igen:))))"

"Viktnedgången är ju individuell... alla går ner olika % av sin övervikt, långt ifrån alla når så kallat normal bmi. Vissa går ner allt å lite till på mindre än ett år, för vissa tar det två tre år.
Så skynda långsamt :)"


"Jag stannade min viktnedgång efter ett år o hade då kvar kilo att gå ner. Började då motionera med hjälp av personlig tränare och skrev matdagbok. Jag åt faktiskt mer än vad jag trodde när jag granskade kritisk. Fick öka protein o grönsaksdelen o nu 1 1/2 år efter op är jag normalviktig! MEN jag måste hålla igång träningen och min nyttiga kost, annars börjar vikten krypa uppåt!"

"Efter 10 månader stannade jag och stod still i tre månader sen kom det igång igen och jag minskar fortfarande i sakta takt opades i januari 12. Lycka till!!"

"Jag gick ner 30 och stod still ca 6 månader och trodde jag stannat där , men helt plötsligt började jag rasa 10 kilo till på kort tid !! Så ge inte upp !!"

Jag är så otroligt glad för dessa fb-grupper, att få möjlighet att få ta del av andras erfarenheter är ovärderligt! Jag känner mig stärkt och tröstad, och har bestämt mig för att inte ge upp hoppet utan kämpa på.

torsdag 22 augusti 2013

Nya tag + matschema

Jag har lyckats gaska upp mig och inte deppa över viktplatån, jag har dessutom lyckats att inte väga mig vareviga morgon utan nu ska jag bara väga mig en gång i veckan, på söndagar!

Motionen har jag inte riktigt kommit igång med än (damn, VARFÖR är det så svårt???) men det kommer nog.

Maten har jag styrt upp och det känns bra. Jag har återgått till mina tidigare rutiner, de får mig att må bra.
Alltså äter jag så här:
07.00: havregrynsgröt ca 1,5 dl +  1 dl mellanmjölk. Sötningsmedel + kanel.
10.00 Knäckemacka med keso + 1/2 avocado
12.00: Lunch, oftast bestående av middagsrester från gårdagen.
I måndags: kinesisk biffgryta med ris, sammanlagt ca 2 dl.
Tisdags: samma som måndag (hade en full normalportion med mig som faktiskt räckte till två luncher för mig och jag var alldeles lagom mätt).
Onsdag: spagetti och köttfärssås, ca 1+1 dl.
15.00: Knäckemacka med keso + avocado.
18.00: Middag, igår blev den lax i ugn (jag åt ca 3/4-dels bit av en portionsbit) + sås på turkisk yoghurt, ca 1 dl sammanlagt +  två små potatisar.
21.00: Kvällsmål: 1,5 dl a-fil + 1 dl havrekuddar.

Jag tagit någon frukt emellan måltiderna om jag känt mig hungrig, i övrigt inget annat.

Få se på söndag om detta har fått önskvärd effekt, annars får jag kontakta dietisten på Aleris för lite råd och hjälp.

tisdag 20 augusti 2013

Frustrerad!

Jag har varit i London över helgen (fre-sön) med maken, eftersom vi firar 10 år som par och dessutom 7-årig bröllopsdag. Resan var underbar, maken hade bokat allt och fixat och vi bodde på det här underbara hotellet.

Dagarna fördrev vi promenerandes på gator och torg, på museum (speciellt Victoria & Albert museum där vi tillbringade tre timmar), och på pubar. Så mathållningen var ju under all kritik, förstås. Visserligen dricker jag ytterst lite, men det slank nog ner minst en öl om dagen. Dessutom bestod maten av pubmat: friterad fisk, hamburgare etc.

Jag hoppade glatt upp på vågen när vi kom hem, och trodde nog att jag skulle ha gått ner litegrann med tanke på att vi promenerat dagarna i ända. Men icke; istället hade jag gått upp 1,2 kg!

Sommaren har ju överhuvudtaget inte varit någon framgång viktmässigt, och tittar jag bakåt så kan jag konstatera att jag i princip stått stilla i ca 2 månader. Summerar jag min viktnedgång så står den nu på -34 kg, vilket ju är fantastiskt men samtidigt är jag livrädd att jag planat ut fullständigt...

Tänk om jag tillhör dem som operationen inte fungerar fullt ut för? De siffror som läkarna presenterade under informationsmötet var: 80 % av de opererade går ner i snitt 75 % av sin övervikt. Jag kunde inte föreställa mig att jag INTE skulle tillhöra den skaran...

Jag försöker tänka konstruktivt kring det här, för att inte freaka ut fullständigt.
OM jag nu inte går ner mer än 50 % av min övervikt, innebär det då att operationen är misslyckad?

Nej, blir ju förstås svaret på den frågan.
Jag har uppnått högre nivå av livskvalitet.
Jag orkar mer.
Jag ser bättre ut.
Jag trivs bättre med min kropp och känner mig finare.
Jag skäms mycket mindre.

Men likväl känns det lite bittert och surt. Jag har ju fantiserat om att komma ner till normalvikt, runt 68 kg. Jag skulle definitivt kunna vara nöjd runt 80. Men 100? nej, det vill jag faktiskt inte nöja mig med!

måndag 12 augusti 2013

Tillbaka i sadeln (bildligt och bokstavligt)

Nu är semestern oåterkalleligen slut, och vardagen har gjort sitt intåg i mitt liv. Det är tillbaka till havregrynsgröt till frukost, knäckemacka till 10-fikat, lunchlåda, knäckemacka till trekaffet och lagad middag på kvällen. Ordning och reda med andra ord, och det kan nog inte skada eftersom jag i princip stått still i vikt den senaste månaden...

Det känns verkligen frustrerande och jag försöker verkligen att inte börja noja om det. Jag VILL INTE börja tänka bantning igen, jag är SÅ färdig med det destruktiva tänkandet!
Utmaningen för mig blir hur jag ska hantera ångesten över min uteblivna viktnedgång (det rör sig med all sannolikhet om en utdragen platå). Tidigare har jag ju paradoxalt nog dövat ångesten med...ja, just det: mat!
Funkar nog inte så himla bra längre...

Och ja, jag vet: jag bör börja träna och röra på mig. Faktum är att jag avlagt ett löfte till mig själv att jag ska börja cykla på min träningscykel en stund varje kväll, med start idag. Jag var ju väldigt duktig innan  operationen, men sedan har det liksom inte blivit av...

Nej, skärpning! Om det är vad som krävs för att jag ska slippa banta även i fortsättningen, so be it!

måndag 5 augusti 2013

Ny före- och efterbild

Jag har roat mig med ett nytt fotomontage, som ni också kan se under rubriken "Bilder före och efter", i toppmenyn.
Bägge bilderna är tagna av maken, och bägge bilderna är tagna vid samma plats: havet utanför Mellbystrand. Där bor min fina kusin med familj, och dit åker vi lite då och då för att umgås och ha trevligt.
Hmm... Undrar om jag inte helt enkelt ska fortsätta ta samma bild där, med sådär ett halvårs till ett års mellanrum (beroende på hur ofta vi åker dit)?. Visst kunde det vara kul att ha en sådan bildserie?



lördag 3 augusti 2013

Matkoma

Smälter en vansinnigt god grillad kalventrecôte toppad med gremolata samt grillad aubergine, squash och champinjoner, serverad tillsammans med hemmagjorda pommes. Alltid lika trevligt när kockbrodern med familj kommer på besök och maken och han slår sina gourmethuvuden samman.

Idag har varit vansinnigt varmt och jag har tackat gudarna för poolen. Eftersom jag börjar jobba på måndag så blir jag inte JÄTTEledsen om värmeböljan är över...