tisdag 30 april 2013

Valborg och sopptips

Snart, mycket snart blir jag hämtad av maken och då far vi till vårt kära hus på landet! Vanligtvis om åren brukar vi börja åka dit i mars-april, men eftersom den här helvetesvintern inte velat släppa taget förrän typ nu, så är det stugpremiär för i år.

Valborg i Den Lilla Byn firas alltid med brasa i kohagen nedanför kyrkbacken, där byns samtliga typ 200 innevånare samlas. Barnen springer omkring och blir åthutade av medlemmarna i frivilligbrandkåren som myndigt bevakar brasan, och alla känner varandra och har gjort i flera generationer... Vi har haft stuga i den Lilla Byn i ca 10 år, och accepteras såsom varande sommargäster.

Efter brasan och sång av kyrkokören, blir det tipspromenad igenom byn som avslutas på brandstationen där det blir korvgrillning. Så har det alltid varit och så kommer det att bli i år igen. Skönt med kontinuitet!

I helgen hade jag min bokklubb, och jag var värdinna denna gång. Vi har som regel att man bara får servera soppa så att inte det hela urartar i en slags matlagningstävling, och detta har fungerat bra i de 20 år som bokklubben funnits...
Här får ni receptet på fänkåls- och morotssoppan som jag bjöd på i söndags. Maken gjorde en fantastiskt insats och hjälpte mig med tillagandet av soppan samt med städning av huset, eftersom jag vaknade med migrän :(:
Den gav med sig under eftermiddagen, och vi hade en väldigt trevlig kväll!

Så här lagar maken

Fänkåls- och morotssoppa



2 fänkålshuvuden, ta gärna fänkålshuvuden med mycket grönt (dillliknande)
1 kg morötter
½ rödlök
2 vitlöksklyftor
Matlagningsgrädde
Smör
½ tsk Socker, inte mer för morötterna är söta i sig.
5dl kycklingbuljong eller grönsaksbuljong (blir troligen bättre med kyckling)
Salt och peppar

Skiva fänkålen tunt och spara undan de gröna kvistarna.
Slanta morötterna och skala och hacka vitlöken

Fräs av fänkålen, morötterna, vitlöken och rödlöken. Börja med morötterna, därefter: ta i resten. Ta inte så varmt, och rör ofta, röran ska inte få för mycket färg,
Mot slutet tillsätter du sockret och ser till att det smälter ordentligt (karamelliseras)

Värm upp vattnet till buljongen och häll i fräset (Tips! Ta lite av buljongen i stekpannan och rör ut fräset så att du får med allt det gotta). Koka i 10 min, fyll på med mer buljong om det inte täcker allt.

Kör med stavmixer och släta ut allt, kör länge så att den verkligen blir slät. Koka ytterligare lite till 2-3 min

Häll i matgrädde, antingen till lagom konsistens eller all grädde så kan du reda av den lite med maizenamjöl utrört i lite vatten på slutet.

Koka upp igen och låt puttra på svag värme och smaka av med salt och peppar.


Ta de gröna fänkålskvistarna och plocka ut några fina till dekoration, resten hackar du ner i en burk och mixar med stavmixern med lite olja, salt och peppar, som man kan ha att drissla över soppan i tallriken som extra fänkålskick, den ska vara tjock.

Vill du boosta soppan ännu mer kan du köpa en bit blåmögelost med kraftig smak som man kan servera till så att man kan ta små bitar ner i sopptallriken.


fredag 26 april 2013

Vabbvecka och lunchtips

Veckan har varit lite rörig, eftersom sonen drabbats av en ögoninfektion som gjort att han varit tvungen att stanna hemma från skolan. Detta kombinerat med högt tryck både på makens och mitt jobb, har gjort att vi fått bolla runt med våra tider och i princip har vi mötts i dörren....

Både maken och jag har jobb där vi har stora möjligheter att själva påverka våra arbetstider, vilket ju underlättar en hel del. Dessutom har vi möjlighet att få barnvaktshjälp av både mina föräldrar och av svärmor. Således vabbade jag i måndags, maken i tisdags, i onsdags var sonen hos mina föräldrar och i går var han hos svärmor :).

Idag delar vi på dagen: jag vabbar på förmiddagen och maken på eftermiddagen.

Då blir det ju lätt lite si och så med matlagningen. Dessutom var vi nästintill panka, så jag har fått vara kreativ med det vi hade skramlande i frysen....

Min enklaste lunch (som dock kräver lite framförhållning eftersom man får förbereda dagen innan): Jag kokte kycklingfiléer och dessa skar jag ner i bitar till sallad tillsammans med isbergssallad, edamamebönor (gröna sojabönor, finns i frysdisken och min absoluta favorit när det gäller bönor. Prova!), tomat och gurka. En filé räcker till två luncher för mig!

Så här ser edamamebönor ut:






måndag 22 april 2013

Hipp hipp hurra!!!!!


Vet ni???


















Nu har jag nått ett delmål: minus 30 kg!!!!


Och det faktiskt med råge: jag vägde mig i förrgår och då noterade jag - 30 kg på vågen. Men i morse kunde jag inte motstå att väga mig, på en ingivelse, och då kunde jag lägga till ytterligare ett kilo ner...

Glad glad glad!!


Liten sammanfattning:
Jag startade min resa den 29/8 på 136,4 kilo. Då vägdes jag in på Aleris och fick mitt operationsdatum, och jag började genast att hålla diet: jag åt naturell yoghurt  med havreflingor på morgonen, ett knäckebröd till förmiddagsfika, en Modifastsoppa till lunch, ett knäcke på eftermiddagen och middag bestående av kött/fisk/kyckling med grönsaker och minimalt med kolhydrater på kvällen. En frukt på kvällen. Jag avstod helt från allt sött: inte en endaste godisbit eller kaksmula slank ner.

Detta gav resultat: två veckor innan operationen hade jag gått ner de 6 kg jag skulle, och därför slapp jag att gå på helflyt innan operationen (på dietistens inrådan) utan kunde fortsätta med min hemmasnickrade diet.

På operationsdagen den 5/11 hade jag gått ner 8,4 kg.

Sedan operationen har jag gått ner 22,6 kg. Det är alltså 4,5 kg/månad i snitt sedan operationen, vilket känns helt OK. Jag har upplevt frustrerande platåer då jag varit uppgiven och ledsen. Men sedan har det tagit fart igen, och då glömmer man snabbt :)!

Huden har blivit lite "lösare" men något påfallande häng har jag ännu inte upplevt (men det kommer nog).

Jag har minskat från storlek 56 till storlek 50, vilket är en otrolig förändring! Mitt klädkonto är inte gigantiskt eftersom jag köper kläder second hand (det finns toppengrupper på Facebook med kläder i stora storlekar), men jag shoppar en hel del. Fast å andra sidan gör jag mig av med otroliga mängder kläder också, jag har nog rensat ut och skänkt bort 3-4 IKEA-kassar fulla med kläder!

Jag kan äta det mesta, har knappt upplevt någon dumpning. Det beror nog i och för sig på mina stränga regler: jag äter över huvud taget INGET godis alls. Jag äter INGA kakor vid fikor. Det enda som jag tillåter mig att äta är om det bjuds efterrätt när man är bortbjuden, men då tar jag kanske 3-4 matskedar eller tuggor.

Skälet till denna stränga inställning är att jag inte litar på mig själv, inte ännu i alla fall. Jag har haft det värsta sockerberoende man kan tänka sig i perioder i mitt tidigare liv, har nästan känt mig som en heroinist ibland... Därför vill jag undvika att väcka sockerdemonen, så länge det bara går. Jag tror nämligen inte att jag skulle dumpa om jag åt godis eller kakor (eftersom jag har kunnat äta efterrätter med högt sockerinnehåll) och därför kan jag inte förlita mig på den kontrollfunktionen.

Nu närmar jag mig tvåsiffrigt, och där har jag inte varit på över 20 år... Det känns svindlande! Jag är nästan halvvägs på min resa, och mår bättre fysiskt än jag gjort på mycket länge!

Psykiskt är det lite upp och ner... Jag kan uppleva hisnande lyckokänslor stundtals, men lika ofta kan jag känna mig oförklarligt deppig och tom. Jag skräms inte av detta eftersom jag förstår intellektuellt att man inte kan genomgå en sådan här genomgripande livsförändring utan att det svajar ibland... Det gäller att ta några djupa andetag och ge sig själv tillåtelse att känna de melankoliska och svarta stråken. Om man betänker att jag tagit bort min tröstnapp, dvs maten och det söta tröstande, så förstår man utmärkt väl att livet kan kännas tungt TROTS att jag är på väg att uppfylla mitt livs dröm: att nå normalvikt.










fredag 19 april 2013

Fredagsfrukost

Jag njuter så oerhört av de ljumma vindarna, solskenet, fågelkvittret utanför kontorsfönstret...
Idag är det fredag och alldeles strax dags för vår sedvanliga fredagsfrukost på jobbet. Det är en av de trevligaste sakerna med min arbetsplats: två kollegor sköter inköp och upplägg (med rullande schema) och kl 10 får vi alla komma och njuta av ett läckert frukostbord. Till arbetsgivarens bekostnad, ska tilläggas :)!

Så här kan det se ut hos oss på fredagar:






















Trevlig helg allesammans!

måndag 15 april 2013

Äntligen vår!

ÄNTLIGEN vår! Man trodde nästan inte att det skulle ske, att vi fastnat i något slags tillstånd av evig permafrost.... Men nu känner jag livet i mig!

Igår konstaterades ytterligare 1 kg ner, och sammanlagt är det nu 29 kg. Underbart känns det! När jag nu accepterat ett det går långsamt för mig, jag snittar ungefär 2 kg per månad, så känns varje kilo som en oväntad framgång.

En annan sak som jag upptäckte igår är att jag har fått anmärkningsvärt mycket bättre kondis, utan att egentligen ha jobbat för det!
Vi tog en tur till Skrylle friluftsområde igår, hela familjen inklusive mina föräldrar. Vi tänkte ta med picknick oss sedan gå en lagom lång runda, sådär 3 kilometer tänkte vi skulle vara lagom.

Men hur det nu var så lyckades vi villa bort från den runda vi tänkt oss gå, och halkade in på en annan som var betydligt längre. Vi gick och gick, det var väldigt kuperat och ganska stenigt, det gick brant neråt i vissa stycken, och brant uppför i vissa. På grund av min pappas skruttiga knän så fick vi ta ganska många pauser, så promenaden tog ca 2 timmar. Men det jag efter en stund blev varse var att jag kunde ta de steniga och branta uppförsbitarna relativt opåverkad.

Om jag gjort samma promenad för ett halvår sedan så vet jag att jag haft nära-dödenkänslor varje gång jag såg att stigen gick uppför igen... Jag hade flåsat och flämtat, och säkert fått panik vid några tillfällen för att det kändes som jag inte fick luft. Troligen hade mina knän och höfter gjort väldigt ont, och jag hade varit på ett uruselt humör på grund av känslor av misslyckande. Jag hade inte kunnat föra ett samtal på grund av flåsandet och flämtandet, och jag hade alldeles säkert hamnat på efterkälken, skitsur och arg...

Igår kunde jag njuta av omgivningarna, jag kunde småprata med föräldrarna och skoja med sonen, jag kunde  spurta lite grann uppför de brantaste partierna istället för att sega mig upp med hjälp av maken.... Fantastiskt!

Eftersom jag i ärlighetens namn inte har motionerat alls sedan operationen, så måste detta bero enkom på att jag väger mindre. Och jag inser att när jag väl kommer igång med motionerandet, så kommer det kännas mycket lättare nu, än när jag försökte mig på att motionera för ett halvår sedan.

torsdag 11 april 2013

Mattips i april II

Idag har jag gjort en otroligt fräsch och god fiskrätt, hämtad från den här bloggen. I denna blogg finns massor med bra recept för oss GBP-opererade (och alla andra också förstås :)).

Rätten jag gjorde var den här: Ugnsbakad torsk med kokos-limesås. Enkel att göra, och även sonen tyckte det var bra. jag använde frysta bitar av torskrygg istället, eftersom jag har lite svårt för fryst torskblock. Fungerade precis lika bra! Jag serverade med basmatiris och gröna ärtor.

Kokt kyckling med grön ärtsås
Häromdagen ville sonen hjälpa till att laga mat, och på frågan om vad han ville göra så blev svaret: Sås på gröna ärtor och grädde! Så vi tog fasta på detta och byggde middagen runt det. Vi kokte kycklingfiléer med lagerblad och kycklingbuljong, som sedan serverades skivade tillsammans med kokt ris. Sonen mixade gröna ärtor med grädde, vitlök, grönsaksbuljong och vatten, som sedan värmdes i kastrull. Det blev överraskande gott! Den milda, lite söta smaken av gröna ärtor passade bra till kycklingen och riset.

En bild på resultatet:




tisdag 9 april 2013

Att återfinna sig själv - på cykel

Idag har jag gjort investering i mig själv.

Förr var jag en cyklande människa. Vart jag än skulle så cyklade jag: till jobbet, till högskolan, för att handla, ut på kvällarna, hem till kompisar, på utflykter, ner till stranden....
Det underlättade ju såklart att jag bodde väldigt centralt mitt i Malmö, och hade kanske max 15-20 minuters cykelväg till alla destinationer. Att cykla i Malmö är ju också en ren njutning, med massor av fina cykelvägar. Jag älskade att susa fram med vinden flaxande i håret!

Men nånting hände. Jag tror det började när jag fick barn. Vi bodde då mitt i stan, vid Davidshall, och jag hade nära till allt till fots med barnvagnen. Av någon anledning blev det aldrig av att skaffa barnsits till cykeln, så jag cyklade nästan inget alls till slut. När sedan sonen började dagis så fick vi plats på ett dagis tvärsöver gatan dit vi promenerade. Jag fick jobb i Köpenhamn och ett tag cyklade jag till stationen för att ta tåget, men efter ett tag blev jag galen på försenade och överfulla tåg, så jag skaffade en liten bil och började bilpendla.

Sedan var det kört. Det blev bilen allt oftare, och eftersom jag satte mig i bilen direkt efter att ha lämnat på dagis, körde till jobbet, klev in och satte mig vid datorn, klev ut i bilen vid fem och körde hem, så kan ni ju förstå själva hur det blev med den allmänna kondisen och viktökningen som obönhörligen följde (och då var jag redan rejält överviktig till att börja med...).

Sedan började jag jobba i Lund, och då återgick jag till att cykla till bussen för att ta bussen till jobbet. Men för ca två år sedan lämnade vi innerstan och köpte ett radhus, och då krävde vardagslogistiken att jag började bilpendla igen.

Så där är jag nu. Vi bor i ett radhusområde där jag har ca 5 minuters bilväg till det lilla centrumet i Limhamn med affärer, bibliotek, post etc. Och jag tar alltid bilen till. Om jag vill in till centrum av Malmö tar jag bilen (och betalar en förmögenhet i parkeringsavgifter). Jag tar bilen när jag lämnar sonen på skolan, och tar därefter motorvägen till Lund och jobbet.

Länge har jag känt en saknad efter den där tjejen jag var tidigare. Hon som älskade att cykla fort med vinden flaxande i håret.

Så idag har jag slagit till och köpt mig den här, med vars hjälp jag ska försöka återfinna henne:

Bild lånad från www.skeppshult.se



onsdag 3 april 2013

Nya mattips

Igår gjorde jag en champinjonsoppa som blev gudomligt god, därför vill jag tipsa om receptet:


Finhackade två schalottenlökar och en stor vitlöksklyfta, fräste dessa i olja i en kastrull. Tog 1 förpackning champinjoner (250 g) och hackade i ganska små bitar, fräste dessa tillsammans med löken.

När svampen började släppa vätska så tillsatte jag tre matskedar vetemjöl och lät det fräsa med.

Hällde i 7 dl vatten, smulade ner två tärningar svampbuljong och lät det koka upp. Redde med 2,5 dl matlagningsgrädde, smaksatte med en skvätt fisksås (finns i asiatiska affärer, det sätter en fantastiskt umami-smak på de flesta rätter!) och en överbliven skvätt vitt vin (ca 1/2 dl).

Smakade av med vitpeppar och salt. Klart!

Kvällens middag blev lime- och basilikakyckling:

Finhackade 3 schalottenlökar och två vitlöksklyftor, fräste detta i en stor gryta. 
Strimlade 1 kg kycklingfiléer, lade ner även dessa och lät det fräsa med ca 5 minuter.
Hackade ner sisådär 25 blad färsk basilika och slängde ner, kryddade med koriander och cayennepeppar. 

Hällde i 2,5 dl matlagningsgrädde samt 2 dl vatten, 2 msk fisksås och en skvätt flytande kycklingbuljong. Därefter pressade jag ner 2 hela lime, och rundade av syrligheten med en matsked farinsocker. Hittade en påse med överbliven färsk spenat i kylen som jag rev ner i grytan. 
Eftersom jag tyckte att såsen var lite vattnig så gjorde jag en redning av 2 msk potatismjöl som jag vispade ut i 1 dl mjölk, hällde i detta under omrörning.
Serverade med basmatiris. Fräscht och mumsigt! 
(Det blev ca 6 portioner kycklinggryta).




tisdag 2 april 2013

Neråt igen!

Idag är det nästan vardag igen. Säger nästan eftersom jag är hemma med sonen eftersom skolan och fritids har studiedag idag. Gillar när dessa studiedagar läggs i samband med annan ledighet! Så jag sitter här i soffan  i morgonrock med en kopp kaffe, medan sonen kollar på Barnkanalen. Solen flödar utanför fönstret och senare idag ska vi ta en tur till Malmö Stadsbibliotek. Najs!

Dessutom är jag ganska glad eftersom jag 1.gått ner ytterligare 1 kg och 2. verkar ha fått igång magen efter en lång..... eh, ska vi säga BESVÄRLIG period. Nuff said. Hård mage är sannerligen ingen lek, och jag fick till slut kasta in handduken och börja ta Laktulos som jag fått utskrivet av läkaren på Aleris.

Jag hade någon slags idé om att jag skulle klara av det på naturlig väg, genom att äta mycket fibrer, kiwi och att dricka mycket. Men si det fungerade inte fullt ut, så att säga. Efter några nära döden-upplevelser på toa så insåg jag att hårdare artilleri krävdes för att få bukt med detta. Vilket tycks ha fungerat, vad det verkar.

Viktnedgången då? Ja, det är verkligen synd att klaga! Det har ju som bekant varit påsk, och även om jag (wait for it...) faktiskt Inte. Har. Ätit. En. Enda. Bit. Godis. under påsken (fritt fram för applåder) så har det ätits lax med hemmalagad hovmästarsås, lammytterfilé med gräddkokt potatisgratäng och diverse andra godsaker. Så jag är nöjd!

Igår tog maken och jag tag i den vinterslumrande trädgården och gjorde ett rejält röj. Senare planterade jag om mina pelargoner, men det är tveksamt om de har överlevt vintervilan i källaren.

Kolla vad jag hittade i gräset när jag krattade: vårens första nyckelpiga!