onsdag 29 maj 2013

Reserapport

Resan till Amsterdam inleddes väldigt bra - men slutade mindre bra.

Ditresan gick fint, och vi kom snabbt till vårt hotell som var helt OK efter den standard som det hade. Det låg väldigt centralt vid Rembrandt-torget som är kantat av uteserveringar, barer och restauranger. Vi checkade in och gav oss ut på promenad för att utforska omgivningarna.

















Vi fann en gigantiskt gatuloppmarknad där vi strövade runt ganska länge, sedan lunchade vi på ett litet hak. Därefter återvände vi till hotellet för att vila lite innan det var dags för middag: vi hade fått tips om en argentinsk köttrestaurang som hette Gaucho, och som skulle vara något alldeles särdeles vilket verkligen var!






















Morgonen därefter styrde vi kosan mot målet för vårt studiebesök: Amsterdams hypermoderna och häftiga folkbibliotek. Vi strövade runt på dess 7 våningar och var verkligen imponerade av arkitekturen och inredningen:






























Efter studiebesöket tog vi oss till Amsterdams Riksmuseum, som är gigantiskt! Det har nyligen öppnat igen efter att ha varit stängt i 10 år (!) för renovering. Men när vi närmade oss så såg vi hur köerna slingrade sig utanför entrén, den var säkert 2- 300 meter lång... Inte en chans att vi skulle stå i kö i flera timmar! Vi bestämde oss för att ta en kanalbåtstur som tog oss runt Amsterdams härliga kanalsystem:


















Efter kanalturen hittade vi ett supercharmigt pannkakshus där vi fikade och åt Poffertjes, en slags minipannkakor:

Smarrigt värre! Detta är dock inte min portion, jag beställde utan florsocker :)!


















Vi promenerade sedan genom centrum och kollade i en massa affärer, dock utan att shoppa eftersom det var  rätt så dyrt...
Kvällen avslutades på en indonesisk restaurang som jag fått tips om av en väninna, och det var alldeles underbart!

Rijstaffel, en indonesisk paradrätt.















Vi knoppade in runt kl 11 på kvällen och planerade att ta oss till Riksmuséet nästföljande morgon, för att vara på plats när de öppnade kl 9.

Men på onsdagsmorgonen vaknade jag kl 5 med en känsla av att jag höll på att kvävas. Jag kände full panik i kroppen och hjärtat slog våldsamt och väldigt oregelbundet....

Jag kände mig fullständigt panikslagen och livrädd! Jag störtade in till min kollega M som hade rummet intill mitt, och hon tog hand om mig på ett fantastiskt sätt. Paniken lade sig, men hjärtat höll fortfarande på att slå oregelbundet och konstigt. M ringde till sin syster i Sverige som är läkare, och hon trodde att det kunde röra sin om förmaksflimmer.

Vi googlade och kunde läsa att det är ett visserligen obehagligt men inte livshotande tillstånd, så vi beslöt oss för att inte ringa ambulans. Portieren på hotellet hjälpte mig att få tag i en läkare, och jag och M tog en taxi dit, där vi möttes av en väldigt trevlig läkare som tog EKG och konstaterade att det verkligen var förmaksflimmer som jag hade...
Han trodde inte att jag skulle kunna flyga hem som planerat (flyget hem gick kl 14), men att jag kunde få en remiss till ett sjukhus i närheten där de skulle kunna ge mig någon form av medicin som skulle lugna ner hjärtat.

Förmaksflimmer kan man tydligen få av stress, men även av uttorkning...Bingo! Jag hade travat runt i Amsterdam och inte alls fått i mig de minst 1,5 liter vätska som jag behöver som GBP-opererad. Två dagar utan tillräckligt med vätska, superstressigt på jobbet innan resan och  dessutom fysisk ansträngning utöver det vanliga - inte så konstigt då att kroppen slår bakut!

Mina andra kollegor tog tag i att ringa SAS för att bok om biljetterna till den senaste flighten hem till Köpenhamn kl 20.20 (vilket inte gick, utan vi fick köpa nya biljetter  för 2800 kr/styck...).

Jag och min underbara följeslagare M fick ta en taxi till ett sjukhus och ta oss till deras hjärtintensivavdelning, där jag mottogs på ett underbart sätt, supertrevliga och kompetenta sköterskor och läkare gjorde mig lugn.... Jag fick lägga mig i en säng och blev uppkopplad på EKG, och de tog några rör med blod för att analysera elektrolyter mm, som kan påverka hjärtrytmen.

Efter en liten stund började jag må bättre, och EKG:t visade att hjärtat "slagit om" till normal rytm av sig själv, vilket tydligen kan hända. Därmed behövde jag inte få någon medicinering, men jag fick ligga kvar med EKG i ca 3 timmar för observation.

Här en helt normal kurva och normal puls, till skillnad från tidigare då jag låg på 145...















Vid 15-tiden kom läkaren och skrev ut mig, med lite medicin att ta om jag blev orolig och med förmaningen att kontakta vården hemma i Sverige när jag kom hem. Sedan var det taxi till hotellet för att hämta våra väskor, och sedan vidare till flygplatsen.

Jag hade ringt maken som givetvis blev jätteorolig, och han kom och mötte oss på Kastrup... aldrig har jag varit så glad att se honom! Jag hade under mesta delen av dagen kunnat behålla lugnet, eftersom all vårdpersonal hade försäkrat mig att det inte var farligt. Men jag känner mig ganska uppskakad av alltihop, och jag har fått en tid på vårdcentralen idag för att diskutera med dem hur det ska följas upp.

torsdag 23 maj 2013

Amsterdam!

På lördag drar jag till Amsterdam tillsammans med tre goa kollegor. Vi vann en intern medarbetartävling som utlystes i samband med en omorganisationsprocess, där vi medarbetare fick vara involverade och prata organisation och värdegrund. Själva processen var väldigt givande men även jobbig, eftersom omorganisationen innebär hopslagningen av två enheter med vitt skilda organisationskulturer... Men nu börjar omorganisationen falla på plats och folk börjar hitta sina nya roller.

Åter till vår vinst! Vi vann andra pris. 2 000 kr per person att använda till något studiebesök (formen för studiebesöket var ganska fria). Vi valde att lägga till lite pengar själva, och åka till Amsterdam och stanna två nätter. Det ska bli SÅ kul! Vi ska bo centralt på ett mellanprishotell (delad toa i korridoren, men det är OK).

Det jag ser fram emot mest är en slags upprättelse... Sist jag flög, förra sommaren, så var det ett bottenmärke i förödmjukelse: flygstolsbältet räckte inte runt mig, för första gången, så jag fick be flygvärdinnan om ett förlängningsbälte... Fy, vilken skam och självförakt jag kände! Jag glömmer det aldrig.

Nu tror jag att det kommer att kännas helt annorlunda, 32 kg lättare!
Så här ser hotellet ut, ganska najs va?

fredag 17 maj 2013

Ny före- och efterbild

Minns ni att jag skrev för ett tag sedan att jag minsann lagt ut före- och efterbilder under rubriken "Bilder före och efter", i toppmenyn? Jag gjorde ett fotomontage av bilder före operationen, tagna i underkläder, tillsammans med bilder tagna ett halvår efter operationen.

Men någon dag efter att jag lagt ut bilderna så fick jag kalla fötter. Det var helt enkelt för jobbigt för mig att se på de bilderna (från hur jag såg ut när jag vägde som mest). På något sätt har jag nog alltid lyckats förtränga hur illa det faktiskt var, när jag var som störst. Nu när jag ser på bilderna så blir jag förfärad och ledsen, jag undrar hur i all världen jag kunde låta det gå så långt, och hur omgivningen egentligen uppfattade mig.

Så jag plockade bort dem. Jag tänker att jag kanske någon gång kommer att bli vän med det faktum att det också var jag, precis densamma människa som jag är idag. Jag är inte där än, och jag kommer att behöva gå tillbaka till dem och titta på dem då och då för att bli vän med dem, för att förhoppningsvis så småningom kunna se på dem med ömhet och förlåtande istället för, som nu, fördömande och avståndstagande.

Jag har gjort ett nytt fotomontage som ligger under "Bilder före och efter", och denna bild kan jag leva med. Den är inte så förfärlig, så den kan jag stå ut med.

onsdag 15 maj 2013

Dagens fattiga middagstips

Denna månad är en dyster historia ur ekonomisk synvinkel. Av någon anledning så hade vi extremt mycket utgifter och räkningar, så just nu räknar vi ner dagarna till att barnbidraget kommer den 20:e, för att därefter räkna ner till lönen den 25:e....

Jag vet inte riktigt hur vi lyckas, men det händer alltsomoftast att det finns mycket månad kvar i slutet av lönen. Det beror helt klart inte på lönen, både maken och jag har helt OK löner och inga extravaganta vanor. Det beror nog på en lite hipp som happ-mentalitet, vi är lite vidlyftiga med de små utgifterna som sammantaget ju blir stora...

I alla fall är det frys- och kyltömning som gäller, och idag så blev det vad kylen kunde erbjuda:

Kycklinggryta med morot och purjo.


Man tager en påse med kycklinginnerfilé (700 g), tinar och skär i mindre bitar.
Ta 2 dm purjo samt 2 morötter, strimla morötterna med potatisskalare och hacka purjo.
Fräs morot och purjo i olja, lägg sedan i kyckling och låt det fräsa ihop, på halvhög värme.
Slå på 2 msk kycklingfond, 2,5 dl matlagningsgrädde, 2-3 msk sweet chili-sås och svartpeppar.
Låt småkoka medan du kokar ris, jag tog basmatiris.

Riktigt gott faktiskt! Det räcker gott till 4-5 portioner.

torsdag 9 maj 2013

Lantliv

Är på landet i stugan för en härlig långhelg, och håller på att städa ut vintern. Förra helgen var jag på auktion i Marieholm ropade in ett underbart litet pelarbord som nu pryder ena hörnan av vårt sovrum.
Ikväll blir det grillat som så ofta här på landet.
Hoppas att ni alla får en fin Kristi Hi!

söndag 5 maj 2013

Belöningsdags

Idag är det faktiskt ett halvår sedan min operation, på dagen. Det känns helt otroligt, på något sätt känns det inte alls så länge sedan!

Idag står vågen på minus 32 kg, och jag mår bättre än på mycket länge. Vi har varit på landet under helgen, och jag känner att jag orkat hålla på och pyssla och dona, kratta i rabatterna och städa ut vintern, på ett helt annat sätt nu.

Häromdagen gjorde jag något som jag varit väldigt sugen på länge: jag var hos en nagelsalong och fick gjort gelénaglar. Jag har alltid har sköra och knepiga naglar, och har aldrig kunnat få någon längd på dem. Efter operationen så har de blivit om möjligt ännu sämre, så nu tänkte jag att det var dags. En bekant till mig har öppnat egen salong, så det var naturligt att välja henne när jag nu skulle slå till. Jag vill absolut inte ha några klor, utan jag vill ha en så naturlig look som möjligt. Jag är supernöjd, måste jag säga! Så jag kan verkligen rekommendera Elin på Studio B!

Resultatet! Fint va?